Ett år av icke skrivande

Bläckpenna på papper där det är skrivet text

Det är över 13 månader sen jag senast skrev på bloggen. Det är ungefär lika länge sen jag skrev något överhuvudtaget. Sen jag kom in – och tackade nej – på utbildningen i Göteborg har jag inte skrivit ett ord. Nånstans. Utom två insändare som inte blev publicerade.

Jag drabbades av nån form av anti-hybris och la av allt skrivande. Nu har jag anmält mig till – och fått plats på en skrivarkurs i Halmstad. På slottet! Minsann. Fint ska’re va. Men det kommer med krav. Jag måste börja skriva. Nånting.

Jag har en idé om vad jag vill skriva men har inte nämnt den till någon. Den är än så länge hemlig för alla. Jag hade en story som jag filat på i flera år men så läste jag Christina Larssons serie om Agenturen och la ner min plan. Jag kan omöjligt skriva den lika bra som henne. Eller kan jag? Det är ju ett annat perspektiv men utsattheten är densamma. Kanske inte lägger ner idén helt i alla fall.

Året som gått har pendlat mellan jag-orkar-inte till jo-men-jag-fixar-nog-det-här. I våras hade jag en rejäl dipp. Som alltid på våren. Det är min sämsta tid känslomässigt. Jag vet inte varför. Om jag kämpar så under sommaren och hösten, bli helt förtvivlad vid jul och nyår för att sedan bara krascha på våren. Eller om våren med sitt ostadiga klimat och alla jävla helgdagar helt enkelt bara innebär depression. Men när alla andra (känns det som) går hand-i-hand och njuter av solens första värmande strålar och blommande knoppar, då känner jag för att gå i ide.

Men nu är sommaren över. Stranden är snart tillgänglig igen (15 september) och jag kan njuta av fina sensommarkvällar och höstens alla färger. Och skrivandet.

Dela!

Andra inlägg

Hunden Emilia sitter på en stor stubbe och tittar på mig

En vecka i stugan

Trots att jag bara har varit här i en vecka, känns det som mycket längre eftersom inget gick enligt plan – jag skrev inte och gick inte till Stättared, utan lärde mig om papper och läste ut en bok. Jag tog en paus från Steinbecks noveller, som varit både svåra och förvirrande, och funderar på deras mening. Samtidigt började Emilia löpa, vilket passade bra med hunddagisets semester, och våra promenader blev kortare på grund av ljud från skogarna.

Läs mer

Att hitta glädje och motivation

Jag har tillbringat ett dygn ensam i stugan och använt TV:n som sällskap för att undvika tystnaden. Målet är att skriva dagligen och promenera, men jag kämpar med tvivel kring en skrivutbildning och min vikt, vilket påverkar mitt välmående. Jag hoppas att skrivandet och kommande aktiviteter som träning och bokbinderi kan ge mig ny motivation och ersätta känslan av uttråkning och prestationsångest.

Läs mer