Jag har sett två delar av SVT:s ”granskning” Hatet. Det träffade ”close to home” om man säger så och jag blev synnerligen upprörd hur SVT kan göra ett sånt program. Jag visste inte att Jocke Lundell skrivit en bok. Jag visste inget om varken serien på TV4 eller den på SVT (Hudlös). Faktiskt har hela det här youtube-grejen gått mig helt förbi.
Som sagt har jag inte läst boken eller sett TV4. Jag tar inte sida för om det Jockes säger är sant. Det jag reagerade på var ett barns utsatthet och hur det ifrågasattes utan att någon professionell åsikt om hur utsatta barn reagerar. Jag förstår nu efteråt att det kan vara av allmänintresse att granska JL utifrån ett maktperspektiv. Han påverkar många framför allt unga och utifrån det är det bra att det tas upp. Men för de allra flesta i min ålder har man inte förstått vidden av historien. Med lite tur har man snappat upp att Jocke och Jonna har en videopodd tillsammans. Jag har kanske sett Jocke flimra förbi i nått spökprogram från nån kanal. I övrigt hade jag inte en susning.
Men när jag såg dokumentären blev jag upprörd hur man kan utsätta en traumatiserad människa för vad som säkerligen är en återtraumatisering genom att påstå att det inte har hänt, att han ljuger, för att det inte finns ordagrant i myndigheters papper. Jag har liknande erfarenheter men det står förmodligen inte ett ord i några av mina papper på olika myndigheter eller vårdinstanser. Därför skulle det då inte ha hänt?
Efter första avsnittet av Hatet blev jag lite besatt av hela storyn och har sett flera youtube-videos av flera av de inblandade – vilket är många. De verkar mest skvallra om varandra och släpper allt offentligt. Inget är heligt. Verkligen ingenting. Och alla tar de sida som de kan vända på en tioöring. Lojalitet och sånt som vänskap och ens minsta skam verkar inte existera. Men jag har fastnat lite för Pontus Erik Björlund aka Anjo för han ger lite bakgrund till hela dramat. Så till andra avsnittet av Hatet/Sekten hade jag lite mer inside-information som förklarade en del som SVT inte förklarar. Om nu Anjo talar sanning vilket jag ju inte kan veta. Men han verkar vara den som har minst filter och säger allt även det som är negativt för honom själv. Även om jag inte tror han alltid är medveten om eventuella konsekvenser för egen del.
Så igår lyssnade jag på en ganska nygjort Anjo-video om ett chat-samtal mellan familjens Lundströms pappa och Joakim Lundell. Det efter andra avsnittet där den familjen exponerades ganska rejält. Jag blev illa till mods när jag såg det avsnittet just på grund av den exponeringen av framför allt sonen. I chatten som initierades av pappan i familjen, anklagade han JL för att ha skadat sonen. Pappan kan inte förklara hur JL har skadat sonen som han aldrig träffat. Jag har ingen aning vad – om – något hänt men exponeringen av sonen i SVT:s dokumentär kändes tillräckligt skadlig och den är knappast JL skuld till.
Hela andra avsnittet av dokumentären är ganska skum. Första avsnittet kan jag förstå även om jag tycker det är fruktansvärt fel sätt men andra avsnittet är bara underligt. Om man har bakgrund så är hela avsnittet obegripligt. Utan bakgrund bara knepigt. Jag gissar att SVT vill visa en helt vanligt familj hamna i ett hat de är oskyldiga till. Att de blivit angripna med punkterade däck och att någon kastat sten på deras stackars valp. De som skadat hunden borde ställas på torget och offentligt ta emot folkets avsky. Man skadar inte djur och framför allt inte hundvalpar. Men hur vet de att det är kopplat till det här dramat? Det är en hel del i det avsnittet som för de flesta oinsatta ger en vinkel, av att delar av familjen, som totalt ovetande och oskyldiga.
Jag förstår inte varför SVT gör den här dokumentären eller vad de vill säga med den. Det finns många delar som skulle funka i en granskning som till exempel youtube-miljön och kanske uppmärksamma familjebråk och vad det gör med människor. Men det här är något annat och jag vet inte vad. Jag ska se tredje delen av nyfikenhet om något kommer fram som kan förklara SVT:s grund för dokumentären. Och jag kommer förmodligen att fortsätta följa hela dramat på Youtube. Jag är nog en aning besatt av det hela. Kanske som en liten flykt från tillvaron och en känsla av att min skam är rätt minimal i jämförelse.
