Det är över 13 månader sen jag senast skrev på bloggen. Det är ungefär lika länge sen jag skrev något överhuvudtaget. Sen jag kom in
Trots att jag bara har varit här i en vecka, känns det som mycket längre eftersom inget gick enligt plan – jag skrev inte och gick inte till Stättared, utan lärde mig om papper och läste ut en bok. Jag tog en paus från Steinbecks noveller, som varit både svåra och förvirrande, och funderar på deras mening. Samtidigt började Emilia löpa, vilket passade bra med hunddagisets semester, och våra promenader blev kortare på grund av ljud från skogarna.
Jag har tillbringat ett dygn ensam i stugan och använt TV:n som sällskap för att undvika tystnaden. Målet är att skriva dagligen och promenera, men jag kämpar med tvivel kring en skrivutbildning och min vikt, vilket påverkar mitt välmående. Jag hoppas att skrivandet och kommande aktiviteter som träning och bokbinderi kan ge mig ny motivation och ersätta känslan av uttråkning och prestationsångest.
Jag har precis avslutat ”Vredens druvor” av John Steinbeck, och den har tagit mycket tid och energi. Jag blev starkt berörd av familjen Joads kamp och undrar vad som hände med dem efter bokens slut. Trots att jag har svårt att förstå hur boken blev en klassiker, har den inspirerat mig att skriva om de utsatta grupperna i dagens Sverige.
Att läsa ”Vredens druvor” är en tung och känslomässig upplevelse som drar mig djupt in i karaktärernas värld och deras lidanden. Jag känner deras sorg, desperation och kamp på ett sätt som gör att deras resa också blir min. Trots att jag bara har läst en fjärdedel av boken, känner jag redan en stark förbindelse med deras outhärdliga verklighet.
Jag har deltagit i #Skrivstreak2024 med målet att skriva varje dag, men har stött på utmaningar som hindrat min dagliga skrivrutin. Trots en stark start höll jag mig bara i 14 dagar innan livets distraktioner tog över. Trots misslyckandet ser jag det som en möjlighet att lära mig och växa.
Henrik köpte ett tält, trots att han inte sovit i tält sedan barndomen. Under Kristi himmelsfärdsdag reste vi till Borås, där regnet ställde till det. Tältet sattes upp över en sten, vilket gjorde det obekvämt. Henrik frös första natten, så en filt köptes dagen efter. Vi besökte en väns smedja där vi fick testa att smida. När vi senare anlände till Seglora camping, saknades mat och myggmedel. Efter en kylig natt med lite hundjakt och frusna fötter, vaknade vi till solsken. Trots utmaningar blev resan lärorik och underhållande.
Jag återvänder till konfirmationssammanhang efter många år, osäker på vett och etikett och vad som förväntas. Vid gudbarnets konfirmation i Falkenbergs stora kyrka, där traditionella könsroller och klädsel blandas med moderna vanor och klädpreferenser, fylls kyrkan till bristningsgränsen. I panik över brist på lämplig klädsel inför konfirmationen, skyndar jag och maken till en butik för att köpa en passande topp, endast för att senare upptäcka att deras val strider mot vett och etikett. Efter att ha avslöjat gamla konventioner och minnen från förr, samt reflekterat över presenttraditioner och personliga minnen, kastas jag in i en djupare nedstämdhet efter att ha läst en mörk deckare.
