Skrivkurs betyder lite av varje och förra gången fick vi skriva haiku. Haikun är en japansk diktform på tre rader som växte fram under 1500–1600-talet.
Har vissa anor alltså. Det fanns nån diktform innan haiku blev populärt, som heter hokku och haiku har utvecklats från den. Jag är väl en av få som aldrig skrivit dikter i hela mitt liv. Jag är inte ett stort fan av poesi, mest för att jag oftast inte förstår dem, men haiku har jag tydligen greppat. Den är förståelig. Och förnämligt kort.
Det enda som är svårt är stavelserna. Jag har aldrig förstått vad stavelser är och har svårt att räkna dem. Haikun ska ha tre rader med 5 stavelser på första raden, 7 på andra och 5på tredje. Jag får ta hjälp av chatGPT för att räkna stavelserna när inte huvudet klarar av fingerräkning.
Enligt chatGPT ska en haiku vara kort, stilla och ofta väldigt bildrikt. Som ett ögonblick fruset i tid och gärna med ett naturmotiv, en liten vändning och luft i raderna.
Mina små försök på haiku:
Ångesten gräver
Vädret kämpar hetsigt mot
Hjärnan lyssnar tyst
Tåget stannar upp
Rälsen är översnöad
Ingen plogbil nära
Skrivandet pågår
Huvudet fullt av berättelse
Pennan glöder
Ska jag läsa kreativt skrivande på Linné, ingår det lyrik det vill säga poesi. Bland annat ska vi läsa poesi av Skogekär Bergbo (Johan Henrik Kellgren), Erik Johan Stagnelius, Pär Lagerkvist, Tomas Tranströmer, Kristina Lugn, Katarina Frostenson, Ann Jäderlund, Athena Farrokhzad och vad jag trodde var Elsa Grave men det finns tydligen en Hedda Grave som var också var poet.
Jag har faktiskt varit på poesiuppläsning i Halmstad med Elsa Grave en gång i min ungdom. Jag fattade ingenting av vad hon läste utan koncentrerade mig på hennes röst som var underbar att lyssna till. Kanske är jag mogen nog att förstå poesi. Däremot gillar jag poetry slam. Den är oftast snabb och politiskt och enligt mig lättare att förstå. Tydligen har Athena Farrokhzad varit med på just poetry slam så kanske jag fattar hennes poesi. De andra är jag lite orolig över.
