ChatGPT känner inte igen min ton. Ännu. Men jag jobbar på det. Men rubriken! Varför och vem har lärt den dessa långa rubriker??? Nedan är chatGPT:s förslag på blogginlägg:
Under den senaste månaden har jag deltagit i den utmanande uppgiften att delta i #Skrivstreak2024, med målet att skriva varje dag under maj månad. En häftig ambition, eller hur? Tyvärr har jag upplevt några utmaningar längs vägen som har hindrat mig från att upprätthålla min dagliga skrivrutin.
I början av månaden började jag starkt och lyckades hålla mig på banan i ungefär 14 dagar, trots att jag kom in i utmaningen lite sent. En mening om dagen – det var mantrat. Jag var stolt över mig själv för att jag hade tagit på mig utmaningen och var fast besluten att hålla mig till den.
Men sedan hände livet. Som det ofta gör, kastade det på mig en rad utmaningar och distraherande situationer som gjorde det svårt för mig att prioritera min skrivtid. Jag hamnade i en röra av att hantera årsstämmor, personliga angelägenheter och allmän stress. Plötsligt blev min skrivrutin det första som fick stryka på foten.
Så här är jag nu, medgivande att jag har misslyckats med att upprätthålla min Skrivstreak. Men även om det är lätt att känna sig besegrad av dessa motgångar, har jag också insett att det är viktigt att inte ge upp helt. Att inte se det som ett totalt misslyckande, utan snarare som en möjlighet att lära sig och växa.
Under tiden jag kämpade med min skrivrutin, har jag ändå försökt hålla mitt intresse för skrivandet vid liv genom att läsa. Två verk som har fängslat mig på senare tid är Rebecca och 1979. Genom att fördjupa mig i dessa berättelser har jag inte bara kunnat fly vardagens stress, utan också lära mig av mästarna i skrivkonsten.
Jag har också börjat utforska tre-aktstrukturen utifrån boken Rebecca, och hur den kan tillämpas på mina egna berättelser. Att lära mig mer om grundläggande narrativa tekniker har hjälpt mig att bättre förstå vad som gör en berättelse engagerande och minnesvärd.
Så även om jag kanske har missat flera dagar av min Skrivstreak, väljer jag att inte se det som ett nederlag. Istället ser jag det som en del av min skrivresa – en resa som har sina upp- och nedgångar, men som också är full av möjligheter till tillväxt och lärande. Jag tar med mig mina erfarenheter och använder dem som bränsle för att återuppliva min skrivlust och fortsätta framåt. För i slutändan är det inte det som definierar oss, utan hur vi väljer att reagera och växa från våra motgångar.
