Förra gången jag var på konfirmation var sonens och det var ett antal år sedan. Så länge att jag glömt bort vad man ger i present och vad man har på sig. Var kanske lite sent att gå in på vett & etikett en timma innan konfirmationen…
Funktion före form
I helgen var det dags för mitt gudbarn att konfirmeras i Falkenbergs stora kyrka. Sjutton stycken konfirmander varav två pojkar och femton långhåriga flickor. Mycket traditionellt. Mycket folk så det var nog bra att det var i stora kyrkan för vi fyllde nästan alla läktare.
Jag kom på på lördagsförmiddagen att jag inte har nån blus kvar. Jag vet inte var de tagit vägen under alla flyttar. Så vi körde till Engelssons så jag kunde köpa en topp i funktionsmaterial. Halva Falkenberg är klädda av Engelssons. Den andra halvan av Gekås. Men det var innan jag läste på vett & etikett där det står att:
- Sommarklädsel av fritidskaraktär är uteslutet.
Det står förvisso också:
- Jeans och sneakers/gympaskor hör inte hemma vid en konfirmation.
Men jag har inget annat än jeans eller fritidsbyxor. Du får gå naken sa min kära make. Det hade väl väckt en och annan uppståndelse. Vad jag kunde se så var det många med mig som hade jeans och nästan alla konfirmander hade sneakers. Det blev jag förvånad över. För visst köpte man finskor till man skulle konfirmeras förr?
Då & nu
Lite kul att läsa på vett & etikett hur det var förr efter konfirmationen:
- Det var efter konfirmationen pojkarna fick bära hatt och långbyxor istället för kortbyxor.
- Flickorna fick bära hatt istället för schalett.
- Detta som ett tecken på att flickan nu var vuxen och håret skulle döljas, då det ansågs fresta männen.
- Flickorna fick också sin första svarta klänning som bars till både fest och sorg.
- Efter konfirmationen fick man äta tillsammans med de vuxna vid middagsbordet.
Det är inte så länge sen som vi kvinnor skulle täcka håret. Jag minns min styvfarmor hade hatt i kyrkan och schalett till vardags. Men va tråkigt att ha en svart klänning till allt. Och var åt de unga före konfirmationen? Fast jag minns nu att man gjorde ett barn-bord när jag var liten. Jag fick dock aldrig sitta med de ”stora” då jag var den ständige barnpassaren. När jag växt upp tyckte jag att det var ett dumt tilltag så vi gjorde plats för alla vid ”stora” bordet. Barn är också människor som förtjänar att tas på allvar.
Ring ring
Mitt gudbarn fick två kors av släktingar så jag är glad att jag la ner den tanken i alla fall. Det kors jag fick på min konfirmation sålde jag för att köpa bröllopsringar till mig och maken. Även de försvunna sen flytten. Jag får nog göra en rejd i lådorna.
Missmod i mord
I övrigt är jag deprimerad. Jag har läst ut de bägge Katz-böckerna som Carl-Johan Vallgren skrivit under pseudonymen Lucifer. Den första var så jävla bra. Den andra lite rörigare. Svårt att hänga med och slutet är det som gjort mig deprimerad. Tänkte att jag skulle läsa något lättare så jag plockade till mig en isländsk deckare. Som började med en lång beskrivning av ett fasanfullt mord…
