Vi fick en skrivuppgift i gruppen jag är med i:
skriva en text på temat värmebölja, som innehåller en konflikt.
”Det är värre än det ser ut”. Henrik är sitt vanliga ödmjuka jag, men läkaren fryntar lite på näsan. ”Nej det är allvarligt. Du måste ta det här på allvar”. Luften i rummet på vårdcentralen är tung. Ett av fönstren är öppna men gardinen är still. Vindkraftverken vid havet har alla stannat. Hela stan har gått in i nån sorts dvala. Till och med möblerna svettas. En buss hörs passera utanför men det är det enda ljudet. Inga bilar. Inga mopedister. Inga cyklister. Inga skrikande barn. Det är som en föraning till en zombieapokalyps.
I ett sista desperat försök att morska upp sig grimaserar Henrik, lyfter på huvudet och drar axlarna bak men slutar genast av smärtan i revbenen och utbrister. ”Då skulle du se hur den andra ser ut”. Läkaren fortsätter att undersöka hans kropp och verkar inte ha noterat Henriks kommentar. Och lika bra det för hon har inte ett märke. ’
Disclosure
Texten är helt autofiktiv. Vi har inte slagits och jag har inte misshandlat Henrik. Han har inga brutna revben. Ännu.
