När maken upprepat anklagar sig själv och slår på sig är det inte läge att säga vad var det jag sa men när önskan är så stark att jag vill slå honom i huvudet med ett VAD VAR DET JAG SA eller alternativt ett basebollträ måste jag få utlopp för det nånstans.
Make: Jag vill göra X.
Jag: Är det en bra idé?
M: Det kommer att bli så och så bra. Perfekt för det och det.
Jag: Mmm. Men jag kan inget om sånt. Kan inte en auktoriserad göra det?
M: Jag kan fixa det.
Jag: Men fråga inte mig om det för jag kan inget.
M: Nä lugnt. Jag gör det nu.
En stund senare.
M: Kan du hjälpa mig med det här?
Jag: Men jag kan ju inget. Jag förstår inget av det har jag ju sagt flera gånger. Jag har inte förmågan, kunskapen eller ens viljan att hjälpa till.
M: Men du kan väl bara kolla här.
*suck* Jag tittar och förstår inget.
*irritation från alla håll*
M: Det här funkar inte.
Jag: Och?
M: Vi måste fixa det.
Jag: Vi?
M: Ja det funkar ju inte.
GAH!
