Jag vet att det är lag på koppling. Jag är medveten om det varje gång Johanna går lös och jag förstår att alla människor inte gillar hundar. Jag har egentligen inga ursäkter för att hon går lös. Förutom att hon så gott som alltid följer mig.
Där jag är, är Johanna. När vi går nära bilar eller platser där det finns/kan finnas folk och djur (eller där det finns stup då Johanna inte har någon som helst uppfattning om höjd) så kopplar jag henne. Mest för att Johanna vill gå och hälsa på alla människor. Jag är inte dum och Johanna är mycket duktig på att stanna och bli kopplad.
Hon är min assistanshund utan att vara licensierad då hon var för gammal för det när hon kom till oss. Och ja jag utnyttjar det en smula. Inte så att hon har en väst och jag försöker ta med henne där hon inte får men jag låter henne vara med mig ganska mycket överallt (ibland utan att fråga). Får hon inte vara med går jag nån annanstans. Jag uppskattar verkligen de affärer som satt upp hundbur utanför entrén. Jag känner mig som hundägare välkomnad och accepterad.
Är man allergisk förstår jag att det inte funkar. Jag har all respekt för det. En del kan bli av med allergi och en del kan medicinera. Men jag skulle omedelbart lämna om någon mådde fysiskt dåligt av Johanna. Men rädsla, jo jag förstår det då jag ett litet tag var skitskraj för större hundar. Jag närmar mig inte en stor hund än idag men jag är inte skräckslagen. Jag undviker visserligen vägen där en kvinna blev attackerad av en hund i Falkenberg, men mer för Johannas skull än min egen.
Det är fullt möjligt att komma över hundrädsla. Och förmodligen rätt vettigt att ta i den rädslan snarast då det kryllar av hundar överallt. Att ha hundfobi i vårt samhälle idag kan inte vara lätt.
Häromsistens fick jag höra den mest underligaste förklaring till att jag skulle ha Johanna kopplad. Vi gick på en stig i skogen en bra bit från närmaste stad, där vi under promenaden mötte hela tre personer. Förmodligen från samma familj. Två körde ved i skogen och en promenerade på stigen. Den promenerande sa åt mig att koppla Johanna då hens 90+anhörig uppe i huset (pekade mot ett hus där Johanna var kopplad då vi passerade på 50 meters avstånd för att hon inte skulle springa in i skogen till personen med motorsåg för att hälsa) var med i norska kriget och vet vad hundar kan göra. Det skulle enligt hen räcka med att hens anhörig såg hunden. Vad det skulle göra för skillnad för hen om Johanna var kopplad eller gick lös bakom mig kan jag för allt i världen dock inte lista ut.
Är man skräckslagen för hundar är man väl det oavsett hunden är kopplad eller inte? Passerar jag en människa med Johanna och hon går bakom mig med koppel eller utan – vad i består skillnaden?
