Andlighet var god dröj

Från tid till annan fastnar jag i grubblerier om meningen med livet. Inte så att jag ska avsluta det utan mer varför är jag här, just nu.

Var är jag på väg och vad händer sen. Inte så mycket ångest för döden utan något högre. Jag tänker linjärt och jag misstänker att det är ett av mina problem i den här frågan för ja har börjat förstå att varken tiden eller livet är linjärt. Tyvärr saknar jag kunskap att förstå eller till fullo ta in andra dimensioner och jag anar att det är där jag fastnar i mina grubblerier.

Ganska ofta känner jag mig dum som i korkad. Grundskolan var en mardröm och gymnasiet försvann i en spritdimma. Jag saknar så många grundläggande kunskaper jag borde ha fått i skolan. Det enda jag egentligen lärde mig i skolan var fundamental matematik. Plus minus, multiplikation och division. Det har underlättat att överleva men inte hjälpt mig vidare. Jag läste in matten på komvux och det öppnade en värld för mig som jag inte visste existerade. Som ett andligt uppvaknande. Men sen tog  livet vid igen och det andliga sattes på vänt.

Men då och då, sam sagt, bubblar det upp och jag fastnar i det linjära och ångesten slår till med full kraft. För det mesta kan jag hålla tankarna borta genom att hålla mig i rörelse. Så mycket har hänt i mitt liv och händer alltjämt så jag har tagit många beslut på sistone och gjort saker jag inte trodde var möjliga. Jag har fullständig och total tillit till en annan människa. En människa att leva och dö för i vått och torrt och som jag vet känner detsamma för mig. Med honom har det kommit en annan dimension på familj. En dimension jag uppskattar men har svårt att förstå helt ut.

Jag har handlat och betett mig på vis jag inte trodde möjliga. På en utbildning nyligen tog jag plats på ett sätt aldrig har skådats – utan skam. Jag förväntade mig att H skulle hämta mig sent på kvällen och jag kan be om tjänster utan skam. Utan att jag måste återgälda det. Utan att jag är skyldig någon något. På sätt och vis öppnas ännu en ny värld för mig. En till dimension och jag vill förstå. Förstå och känna något annat än tidigare. Leva och känna i nya dimensioner och jag insåg för länge sen att jag inte klarar det på egen hand. Jag behöver en guide och har tagit mig mod att be om det. Nu återstår det att se om guiden finns i en nästannamne till en gammal avdankad racerförare.

Dela!

Andra inlägg

Hunden Emilia sitter på en stor stubbe och tittar på mig

En vecka i stugan

Trots att jag bara har varit här i en vecka, känns det som mycket längre eftersom inget gick enligt plan – jag skrev inte och gick inte till Stättared, utan lärde mig om papper och läste ut en bok. Jag tog en paus från Steinbecks noveller, som varit både svåra och förvirrande, och funderar på deras mening. Samtidigt började Emilia löpa, vilket passade bra med hunddagisets semester, och våra promenader blev kortare på grund av ljud från skogarna.

Läs mer

Att hitta glädje och motivation

Jag har tillbringat ett dygn ensam i stugan och använt TV:n som sällskap för att undvika tystnaden. Målet är att skriva dagligen och promenera, men jag kämpar med tvivel kring en skrivutbildning och min vikt, vilket påverkar mitt välmående. Jag hoppas att skrivandet och kommande aktiviteter som träning och bokbinderi kan ge mig ny motivation och ersätta känslan av uttråkning och prestationsångest.

Läs mer