Jag har deltagit i #Skrivstreak2024 med målet att skriva varje dag, men har stött på utmaningar som hindrat min dagliga skrivrutin. Trots en stark start höll jag mig bara i 14 dagar innan livets distraktioner tog över. Trots misslyckandet ser jag det som en möjlighet att lära mig och växa.
Har inte bloggat på länge. Har inte skrivit på länge heller. Har massa undanflykter och ursäkter, den enda mer värdelös än den andra. Bloggandet för
Mitt Time to tell talks sommar handlar om inre plåga, alkohol och oförmåga att bara vara. Och hur jag för att undvika psykiatrisk slutenvård beslutade att bosätta mig i en husbil på 14 kvadrat. Men det handlar också om svårigheterna med att inte förstå, perception och att träffa sitt livs kärlek. Och inte minst om att få en diagnos som vuxen.
Min långa relation med psykiatrisk vård lär bli livslång om inget sensationellt genombrott sker i forskningen.
Svåger och svägerska kom förbi igår när jag stod med husbilen vid favvostället. ”Är inte H här?” Nä han jobbar. ”Och så är du här
Vi visste måndagen skulle bli hysterisk. Därför tog vi sovmorgon. Det innebar dock att vi lämnade den nya praktikanten åt våra anställda. Vilket vi i