Namnet Tilljan är en förkortning av mitt efternamn. Så gott som alla svenskar med det namnet (och den stavningen) är jag släkt med på ett eller annat vis.
Min gamla blogg Gröngölingen kommer snart finnas här.
Men varför Charlie
Jag fick vid mitt dop tilltalsnamnet Camilla och vid den tiden hade jag efternamnet Larsson eller som jag själv presenterade mig som liten: Tilla Hason. Numera går jag under namnet Charlie vilket jag valde när jag var tonåring. Charlie lite löst efter efter Charlie Rivel och Charlie Truck. Utav alla Charlie i Sverige är faktiskt nästan 10 % kvinnor. Det är ett smeknamn på Charles/Karl vilket betyder fri man. Och det var det jag valde. En fri människa. Jag såg mig som vandrande och det har inte upphört.
När det begav sig
På våren 1968 blev jag till. Jag vet endast lite om hur och varför och det har påverkat mitt liv med rotlöshet och ständig känsla av aldrig riktigt höra till.
1986 flyttade jag ”på riktigt” till Halland efter att ha tillbringat alla lov här. Jag började i Laholms kommun, sen Halmstad och Hylte kommuner. En varm sommardagsmorgon med åska och blixtar året nittonhundranittioett föddes min son på Halmstad sjukhus. En son jag är mäkta stolt över och vilken är synnerligen älskvärd.
Så med några små stopp här och där som Stockholm och Nya Zealand har jag hamnat i Falkenberg. Är jag hallänning snart måntro?
Udda blir jämt
11-11-11 ingick jag äktenskap med en man som jag inte kan tänka mig att leva utan. Han är min själsfrände och jag är övertygad om att det här inte är det första liv vi lever tillsammans. Hösten 2016 fick vi tillökning med #JohannatheHund och i december 2020 hämtade vi ett av Johannas barnbarn, Emilia.
Det går runt
Jag har runt 16 hjul varav 4 på en bil, mängder av böcker och små tekniska prylar samt två strykbrädor. Jag bytte bort min Pentax mot en Nikon vilket jag ångrar djupt och jag är nästan alltid i behov av nya skor.
Skrivandet
När jag var tolv bestämde jag mig för att bli författare. Sen kom livet liksom i vägen. Större delen av mitt liv har påverkats av psykisk ohälsa av något slag. Jag har en mängd diagnoser men den jobbigaste är nog kvinna. Det enda bra jag har fått ut av det är min älskade son. Idag räknar jag mig som icke-binär.
Jag är fortfarande en wannabe-författare. Småpubliceras lite blandat. Ganska mycket på Time to Tell. Här på bloggen blandar jag friskt texter. Så småningom ska det bli lite ordning på det. Hoppas jag. Kanske. Jag finns även på sociala medier lite här och där.
