Det är över 13 månader sen jag senast skrev på bloggen. Det är ungefär lika länge sen jag skrev något överhuvudtaget. Sen jag kom in – och tackade nej – på utbildningen i Göteborg har jag inte skrivit ett ord. Nånstans. Utom två insändare som inte blev publicerade.
Jag drabbades av nån form av anti-hybris och la av allt skrivande. Nu har jag anmält mig till – och fått plats på en skrivarkurs i Halmstad. På slottet! Minsann. Fint ska’re va. Men det kommer med krav. Jag måste börja skriva. Nånting.
Jag har en idé om vad jag vill skriva men har inte nämnt den till någon. Den är än så länge hemlig för alla. Jag hade en story som jag filat på i flera år men så läste jag Christina Larssons serie om Agenturen och la ner min plan. Jag kan omöjligt skriva den lika bra som henne. Eller kan jag? Det är ju ett annat perspektiv men utsattheten är densamma. Kanske inte lägger ner idén helt i alla fall.
Året som gått har pendlat mellan jag-orkar-inte till jo-men-jag-fixar-nog-det-här. I våras hade jag en rejäl dipp. Som alltid på våren. Det är min sämsta tid känslomässigt. Jag vet inte varför. Om jag kämpar så under sommaren och hösten, bli helt förtvivlad vid jul och nyår för att sedan bara krascha på våren. Eller om våren med sitt ostadiga klimat och alla jävla helgdagar helt enkelt bara innebär depression. Men när alla andra (känns det som) går hand-i-hand och njuter av solens första värmande strålar och blommande knoppar, då känner jag för att gå i ide.
Men nu är sommaren över. Stranden är snart tillgänglig igen (15 september) och jag kan njuta av fina sensommarkvällar och höstens alla färger. Och skrivandet.
