Så har jag varit här ett dygn. I stugan. I och för sig bara några timmar sen H åkte. TV:n har stått på, i princip, sen jag kom. H frågade om det var för att det är så tyst här. Och ja. Det är ett sällskap. TV:n är dock begränsad till SVT så jag har sett både Historieätarna och Allsång på Skansen. Och jag känner mig skit-gammal när jag ser Molly Sanden och hennes sönderklippa tröja och skjorta. Det är första gången jag ser på Allsång. Varför viftar folk med finska flaggan?
Från Träning till Bokbinderi
Jag har som mål att skriva något varje dag jag är här i stugan. Blogg, på boken eller något annat. Jag har kommit in på en skriv-utbildning men just nu tvivlar jag på att jag klarar av det. Får hela tiden påminna mig att det är mestadels på distans. Och jag behöver en spark i baken när det gäller skrivande. Jag har inte suttit vid skrivbordet sen vi möblerade om. Faktum är att de senaste veckorna har jag inte ens läst. Bara glott på filmer. Dokumentärer och filmer om bokbindning.
Andra målet är att promenera till Stättared och tillbaka. Det är 6 km ToR. Jag såg en bild på mig igår och blev lite chockad. Jag vet att jag är överviktig men att jag var så fet var en kalldusch. Vi äter redan ganska bra men jag är så sötsugen. Mestadels för att jag har tråkigt. Jag har fått lägga om mitt liv från ett prestera-mönster. Jag kan inte prestera längre. Jag orkar helt enkelt inte för jag får suicid-tankar vid utmattning.
Det är grymt obehagligt och jag kan inte leva mitt liv på det viset. Så jag har satt många gränser men det får mig att bli … jag vet inte, uttråkad. Less. Kan liksom inte göra det jag brukar och blir lite paralyserad av att inte kunna. Då trycker jag i mig sötsaker. Kanske kan en skriv-utbildning bli ersättning för den känslan. Träningen drar igång igen efter sommaren. Jag ser fram emot det. Det är ganska mycket jag ser fram emot nu som bokbinderi och att jag kommer till Lundströmmottagningen för det har gått snart två år sen remissen skickades. Och det är ytterligare en morot för att gå ner i vikt.
