Idag gick jag emot min princip att bara springa när det är över 10 grader. Det var 9 grader och på gränsen för vad mina lungor klarar av. Med skitmedicin och 15 kilos övervikt är mitt flås för att uttrycka det milt – åt helvete. Den första kilometern är värst sen går det faktiskt lite lättare. Fast jag frustar värre än ett ånglok.
I helgen sov jag över natten i skogen. Själv utan hund. Låg i timmar och såg ut över sjön. Så rofyllt. Fick lite olika reaktioner på min skogsvistelse som ”sov du verkligen där” och hur vågade du”. Jag sov till klockan 9 när det började regna. Sen låg jag och lyssnade på regnet och tittade ut över sjön.
Det är inte första natten jag övernattar i skogen men första gången med den här utrustningen. Jag har dragit en del lärdomar. Den lilla ljusgräna hängmattan för ryggan fungerar utmärkt. Den nya sovsäcken är bra för den har dragkedjan mitt på men är dum för att en kant hoppar in i dragkedjan så man får åla sig ur den som ett korvaskinn. Annan lärdom är att sätta fast tarpen över hängmattan på trädet så man kan ta ner hängmattan under tarpen när det regnar och inte behöver stå i hällregn och fästa upp den.
Ytterligare en kunskap som kanske inte har så mycket med övernattning är att fästa ryggans midjebälte innan man tar på sig regncapen. Däremot är jag tämligen stolt över att jag kunde knyta regncapen runt mig. Med hjälp av en gren och lite gymnastiska övningar fick jag snöret runt både mig och väskan. Några fler slutsatser från helgens övning är att jag är i jävligt dålig form och att mim rygga är för liten för vintervandring.
