Har inte bloggat på länge. Har inte skrivit på länge heller. Har massa undanflykter och ursäkter, den enda mer värdelös än den andra. Bloggandet för att jag mått för dåligt (viket är sant jag har verkligen mått skit) men det är ju ingen verklig anledning. Skrivandet för att jag kört fast men det är ju inte heller en användbar ursäkt.
Jag har hamnat i en grym utmattning. Så pass att jag inte kan bli ens lite irriterad eller upphetsad utan att riskera att bli suicidal. Tyvärr kan jag inte heller träna av samma anledning vilket är himla keligt. Och gjort att jag är superstel och har mer smärta än vanligt.
Roman 1
Jag har skrivit på samma roman ett tag nu. Fick bestämma mig för en och det blev den om Charlotte. Den har fortfarande arbetsnamnet Roman 1. Henrik anser att jag borde namnge den för att känna något mer för den. Men alla namn jag kommer på glömmer jag lika fort. Minnet är hopplöst. Jag hittar ibland scener jag glömt att jag skrivit och fel personer i en annan.
Jag har gjort en del research på Roman 1, och har funkat rätt bra med att åka till bibblan efter rTMS-behandlingen på morgonen och skriva en timme. Men den timmen som funkade så bra blev plötsligt ett hinder för jag kände att jag inte hade tillräckligt med tid för att komma igång vilket skapade en stress. Och stress är ytterligare en sak jag inte har råd med.
Stressen i toppform
Min stressmätare ligger ständigt runt 90% och energin mellan 10–20%. Inga bra siffror. Det sympatiska nervsystemet är ständigt igång och jobbar. Jag har order att slappna av och meditera men det händer ju inte. Tänker att jag ska göra det nu när rTMS:en är slut på måndag, men varför det skulle vara lättare då är ju bara dumt snack. Det är så svårt att få in en ny vana. Använd tiden jag inte skriver numera kunde ju någon påstå vara en bra sak men… Jag har slut på ursäkter. Vet du ett bra sätt att få in en vana som avslappning är jag synnerligen intresserad.
Föreläsa igen
Häromveckan fick jag två föreläsningsförfrågningar vilket gjorde mig glad och en anledning att bättre jobba på mitt mående. Och jag kände nästan direkt en lättnad vilket visade sig på stressmätaren. Den är fortfarande hög, på 80+% men i alla fall lägre och energin uppe på 25% vissa dagar. Än så länge har dock inte parasympatiska nervsystemet tagit sig lite ton vilket är lite enerverande. Men jag gör väl någonting rätt som får ner stressen i alla fall.
Bokläsande och prestation
Jag formligen plöjer böcker vilket har blivit en av ursäkterna till att inte skriva. Och inte behöva göra en massa. Kanske är det helt enkelt läsandet som fått ner nivåerna? Jag sitter och läser och ”måste” inte göra en massa annat. Kravet är att läsa. Jag lyckas ju annars få det mesta att bli en prestation. Det kände jag lite skrivandet blev innan jag la av. Deadlinen är visserligen i september men jag har ändå planerat att ha skrivit en redigerbar mängd ord till dess. Prestation. Allt blir en insats. Inte bara göra något för min egen skull. För mitt höga nöjes skull. Så blir även träningen med hundarna och ger mig dåligt samvete istället. Eller promenera som bli stegräkning, hastighet och gjorda kilometer. Bokläsandet riskerar att hamna där den med. Antal böcker och recensioner. Det är en fin linje att snubbla på.
Bara vara
Jag skulle behöva vara nånstans utan uppkoppling och bara läsa och vara. Eller bara vara. Ingen planering. Ingen dagordning. Verkligen bara vara. Det har jag typ aldrig gjort. Egentligen skulle även matlagning uteslutas. Man kan överleva på bars, filmjölk och gröt va?!
