Så kom den. Insikten att det är nästan fyrtio år sen jag slutade grundskolan och det är dags för återträff. Jag är inte säker på att jag vill gå och träffa de andra. Jag har ingen kontakt med någon och vi hade mycket litet gemensamt då och jag tror inte vi har mer nu.
Samtidigt vill jag inte bli lämnad utanför. Jag vill kunna avgöra om jag ska gå eller inte. Satt och stressåt majskakor med havssalt (inte goda – köp inte dem) och spelade ett meningslöst mobilspel i stället för att göra något konstruktivt som att gå ut med hundar eller skriva.
Ett mobilspel som dessutom gett mig smärta i hand och fingrar. Jag måste hitta något annat att göra med händerna. Som inte gör ont. Som jag kan ha med mig. Tips någon?
En klassträff för mig känns som om att behöva bevisa vad du har åstadkommit. Vad har du blivit. Hur lyckad är du. Så jag satt och funderande medan majskakorna smulades ner av mitt hysteriska tuggande. Vad skulle jag ha att visa upp? Jag sitter i en husbil, utan fast adress, får brev från inkasso och fogden, långtidssjukskriven, psykisk helt körd och dessutom överviktig. Yay!
Fast jag har ju några karriärer bakom mig. Polisutbildning. Kört taxi. Utbildare och föreläsare och har startat två företag varav ett firar tio år nästa år och vi är sex anställda. Jag är lyckligt gift med en underbar man och har två ursöta hundar. Jag lever livet i en åtta meters vinterbonad och fyllt utrustad husbil där vi kan åka ner och vakna vid havet varje dag. Jag har vunnit några mindre tävlingar med mitt skrivande. Jag har en cykel, två cykelvagnar och en bil. Förutom husbilen. Den lilla är förvisso gammal och den har olika färger sen jag rostskyddsmålade den förra veckan med en färg som skulle varit grå men på bilen blev grön. Och jag har inga problem att betala av de skulderna vi tyvärr har dragit på oss för att räkningarna inte kommit till rätt adress.
Så är jag lyckad tillräckligt? Och ur vilken synvinkel? Jag hade en tuffare start i livet än många andra men jag har tagit mig ur det och vidare. Jag har överlevt både svår trauma, missbruk och flera suicidförsök. Är det inte att vara lyckad om något!
