Efter novellen flickorna var planen att berätta om Erik Nilssons arbete utifrån det han skapat. Jag har en plan, en författarplattform, för det. Alltså en ganska lång plan med allt runt omkring. Men en av Erik Nilssons skapelser har runnit i väg och blivit en egen historia. Det var inte meningen att den skulle få ett eget liv. Det händer ibland när jag skriver att det dyker upp historier eller karaktärer. Ofta ligger de och liksom väntar på att få komma fram.
Då brukar jag tänka på en föreläsning på TED av Elizabeth Gilbert där hon beskriver hur man såg på kreativitet förr och hur geni var ett väsen som bodde i väggarna och kom ut för att hjälpa till med det konstnären höll på med oavsett om det var författarskap eller annat. Gilbert berättar om hur poeten Ruth Stone beskriver det så underbart att hon kunde känna när ett poem kom farande och hon måste springa för att få tag om det och få skrivet ner det på papper.
Your elusive creative genius – Elizabeth Gilbert
Så kan jag typ känna. Att det kommer saker ur mitt huvud som jag förvånas över. Att historier eller karaktärer tar en helt annan riktning än jag tänkt mig. Att det finns ett väsen som liksom styr vad det ska bli. Lite irriterande då jag inte är tillräckligt bra att fånga upp alla lika grejor som kommer och blir rätt splittrad. Och när jag gör planer för något så slängs de om och jag får planera om.
Jag har skrivit klart en novell till en novelltävling för tidningen Skriva på temat Frihet. Jag vet inte om den är något bra. Jag kan inte avgöra det men har skickat den till H för testläsning. Han är nog min största kritiker (efter mig själv). Han är på jobbet jag och sitter i husbilen vi parkerat hos en vän. Efter min lunch bestående av lökkorv och mimosa-sallad ska jag återgå till historien om de tolv. Som skulle varit en liten novell i en novellsamling men nu växt upp till mer. Erik Nilsson får tyvärr vänta.
