För många år sen, strax över åtta för att vara exakt, skrev jag en text om transparens dvs hur mycket jag visar av mig själv via appar och program e.d. Jag har valt att vara ganska transparent och har inga problem med att vara ”övervakad”. Jag är (hyfsat) klar över vad jag lämnar ut om mig själv.
Det har skett en del förändringar på åtta år. Tack och lov. Bloggen är nygammal för jag ville ha ett nytt domännamn. Twitter och Insta är mer aktuella idag medan Facebook fortfarande är ett nödvändigt ont. Sonen har helt skippat Facebook men jag använder det i både nuvarande och för framtida jobb så jag kommer att ha kvar det. Samt att jag är en borderline-boomer. Men places är fortfarande avstängt. Maken har det på och svärmor följer var vi är. Det kan räcka för mig.
Mångt av det jag använde då har jag skippat medan annat har kommit till. Flera av apparna jag räknade upp för åtta år sen har jag inte längre en susning vad de är (var?). Till en del handlar det ju om mina intressen och utveckling. Som fotograferandet vilket jag nästan helt lagt på is. Jag har mina bilder på Flickr och en dag ska jag lägga upp mer från framförallt dia-bilderna så jag kan göra mig av med dem då de är synnerligen platskrävande (på grund av dem, bland annat, vi har fått hyra in oss i Särdal). Instagram har ju dessutom tagit över det mesta av foto-delandet numer.
Zombiesrungame (Zombieslink) är väl en av de få appar jag använt sen dess. Vissa år har livet tagit över men nu är jag inne på åttonde säsongen. Jag delar inte mina runs offentligt längre. Jag vet inte riktigt varför. Det bara blev så när jag satte igång igen efter ett års uppehåll. Det är liksom min egen sfär. Och kanske för att jag inte springer och har inga chases. Jag går helt stilla med Johanna. Inte så att jag skäms, bara inte känner för att dela det.
Musiken ändrades en del med Spotify. Jag tror inte ens jag laddat ner Last.fm. Lyssnar inte på musik via datorn numer heller. Allt via mobilen idag så mycket mer än förr. Och då jag idag har en alldeles ny och dyr mobil fungerar det också. Med gamla trötta och begagnade telefoner jag har haft tillgång till gick det knappt att ens lyssna på radio. Jag är högst privilegierad att kunna köpa en ny mobil. Men det är en smärtsam process att väja och byta mobil. Den måste i princip falla i småbitar för att jag ska göra det. En spräckte jag skärmen på och fick glasbitar i fingrarna så jag virade den med gladpack. För mig är det inte prestige med nya grejor. Bara bekvämt.
Ett tag spelade jag Ingress vilket ju visar var man är. I alla fall om man spelar och är i samma lag (smurf förstås Vive la résistance!). Lite kul med min vän T som kunde höra av sig och säga åt mig vad jag skulle göra här och där för hon hade koll på var jag var. Jag misstänker att hon är lite besviken på att jag inte spelar längre. Det blev lite för socialt och pressande att spela. Slutade med att jag satt hemma hos T med flera okända människor och följde franska smurfar och hjälpte dem att ta över områden i Frankrike. Dessutom folk som hälsade på en på stan som visste vem jag var utifrån spelet. Som jag inte är så social av mig och inte känner igen folk så bra blev det en för stor press.
Livet har förflyttat sig rätt mycket från laptop, som idag är mer stationär (vem bär med sig en stor dator idag liksom), till mobilen. Jag skulle klara mig med mobilen idag om jag tvingades välja. Paddan har revolutionerat mitt liv men med en extra skärm till mobilen skulle det funka utan paddan. Vilket den ju redan är i praktiken då den inte har ett eget SIM-kort. På workshopen häromdagen hade jag dock Zoom på både paddan och i datorn för att kunna skriva i chatten på datorn och kolla på mötet på paddans skärm. Jag gissar att steget från att dela mobilen till en extra skärm inte är långt bort. Med Mac 
fungerar det ju idag redan.
Numera har jag en del appar där andra skickar meddelanden till mig utifrån var jag befinner mig utan att jag loggar in, som 112 och A day in Halland. Det är ju en annan lite mer indirekt transparens. Andra appar håller reda på och minns vad jag gjorde tidigare på den platsen och loggar det automatiskt som Life Cycle. Det är perfekt för mig då jag kan se var jag varit och hur länge och på ett ungefär vad jag gjort. Varje vecka och månad får jag en rapport hur många steg jag gått, var jag tillbringat mest tid och dagar utan transport samt lite annan data. En app som jag inte riktigt kommit underfund med är Zenly. Den håller reda på var jag 
och maken är i realtid. Perfekt att kunna se om han kört från Downtown eller jobbet. Jag behöver inte oroa mig vilket händer då och då. Men appen har av någon anledning bestämt var jag bor. Och var jag är på väg. Vilket är lite scary. Life Cycle får jag ju ändå berätta för vad jag gör på varje plats första gången jag är där. Men Zenly har bestämt att mitt hem är i Särdal. Visst, vi har stått några gånger här men den bestämde det innan vi ens flyttat hit våra saker. Som om den förutsåg att detta ska bli vår hemmavist. Och hur vet den att jag är på väg till jobbet eller hem?
Och vad gäller transparens så misstänker jag att alla grannar härikring har koll på vilka vi är och att vi hyr här. Övervakning via fysiska människor slår appar och program varje dag i veckan.
