Skrivworkshop Skriv på skoj – lek fram din text.
Jag deltog i en workshop över zoom med Helena Hansen.
Vi fick börja med en gång med ett ord och fick så där varannan/var tredje minut ett nytt ord.
Orden blev:
- skratt
- pudel
- darra
- bakelseliknande
- springa
- lerig
- café
Skratt hörs över nejden. De verkar ha roligt där borta. Undrar vad de gör? Musik och barnaröster men mest skratt. Höga ibland tjutande. Flera olika. Fnissande. Tjoande. Skrikande så man blir lite orolig.
Vid några skratt ylar en hund. Jag har gått förbi där och vet att de har en pudel. Undrar om det är den. Nu skrattas det vilt igen. Barnskratt och ylande. Barska tjo ho tjo ho kluckande skratt. Någon som låter som om de kvävs. Undrar om det har sjukvårdspersonal på plats? Johanna lyfter på huvudet. Hon hör också ljuden. Hon spände öronen och riktade blicken mot grannarna. Hon darrade till vid ylandet men la sig ner igen. Inget att bry sig om. Hon är känslig för ljud. Gillar inte höga ljud eller smällare och knallande. Gillar inte att jag smäcker flugor med tidningen.
Jag drar på mig en klänning. En hemsk sak, rosa fluff klänning och jag känner mig som en fet rund bakelseliknande fyr. Det är nästan mörkt så ingen kommer att se vad jag har på mig och Johanna bryr sig inte bara hon kommer ut. Med ett hopp försvann Johanna och jag fick springa över köksgolvet för att komma ut innan hon drar iväg över åkrarna och kommer tillbaka alldeles lerig.
Klänningen är det sista rena klädesplagget. Jag måste tvätta inför imorgon när jag blivit bjuden på café. Jag går hellre naken än visar mig i detta.
Nästa övning var slumpartad. Dvs vi valde varsin bokstav, månad och siffra och sen skriva utifrån det.
Jag fick:
- Kuslig berättelse
- Psykotisk person
- Som hittar en naken person i sin säng
Jag smög försiktigt upp för trappan. Den knirrade och knarrade så mitt smygande var ganska meningslöst. Lampan i entrén fungerade inte och min ficklampa hade slut på batterier. Mobiltelefonen tänkte jag men innan jag fick upp den kände jag en hand på min arm. Stel av skräck stod jag blickstilla. En röst som långt bort viskade ”Jag har det”.
Trots skräcken började jag fundera. ”Har vadå” råkade slinka över läpparna. Greppet hårdnade om armen så det gjorde ont och ett ofrivilligt aj slank ur. ”Du Måste se det”.
Återigen vann nyfikenheten över rädslan. Se vad?
”Jag vet inte om det är sant eller inte. Jag vet inte vad som är realistiskt numera. Du måste hjälpa mig om hon är död”.
Okej. Död kvinna och en man som har dålig koll på tillvaron. Jag ångrade med hela min kropp att jag gått in i huset. Rosa var säkert inte där i alla fall. Bannade mig själv med invärtes svordomar medan mannen drog mig uppför trappan och in i en mörk lägenhet. Tidningspapper täckte alla fönster.
”De har spanat på mig länge men det här är för mycket även för dem” mumlade mannen och smög längs väggen med min arm i ett stadigt grepp. Min kropp hängde hjälpligt med när han hukade sig och hoppade in i ett tomt rum. Tomt förutom en järnsäng mitt i rummet. Jag kunde se att det låg någon i sängen. Jag förbannade min nyfikenhet. Vad skulle jag göra om hon var död? Mannen släppte min arm och sjönk ner på golvet under ett fönster och spanande ut genom ett hål i tidningarna.
Kvinnan rörde sig och jag suckade djupt av tillfredsställelse. Det var Rosa. Och hon var naken. Och levande.
Övningen började med att vi skulle skriva ner ett föremål
Jag valde: Hörlurar
Sen fick jag plats utifrån en siffra: På bagagebandet på flygplatsen
Skriv sen:
Hur föremålet hamnade där eller
Hur det gick till när jag hittade det där
Så mycket människor. Var kommer alla människor från tänkte jag och hukade, hoppade och kröp genom hopen av kroppar som alla verkade röra sig år olika håll. Jag älskar normalt flygplatser men idag var det lite för stressigt. Flåsande kom jag äntligen fram till bagagebandet.
Väska efter väska åkte förbi. En rosa. En med en bild på ET utanpå. En med kläder stickande ut ur den. Sen kom en hårborste åkande mellan två gigantiska blå väskor. Och en handduk i grön frotté. Fint hopvikt låg den där ensam strax före en skinnväska med stora spännen.
Ytterligare väskor och en barnvagn passerade innan ett par hörlurar syntes. De var svarta med gula kuddar vilka lyste som fyrbåkar på det skitiga bandet. Jag såg dem på långt håll och mitt hjärta bankade. Där var de.
Sista övningen skulle vi välja en maträtt vi gillar att äta.
Handlar om kontraster – Beskriv maträtten som det äckligaste som finns utan att nämna maträtten
Jag valde: Pannkaka
Eftersom jag starkt ogillar ätbara saker som är runda, hamnar ju inte denna heller på listan över önskvärda saker att bli serverad. Dessutom avskyr jag gult utom möjligen om det är saffran i och ju mer av de skitiga lantäggen det var i desto gulare blev de. Gula med osymmetriska bruna kratrar kunde jag få kväljningar bara genom att tänka på hur jag tvingades äta dem i skolbespisningen.
Fortfarande kan jag känna den sträva mjölsmaken vilken bara växte i min mun. Det som möjligen kunde rädda situationen var mängder med sylt och syltklickar av både jordgubbar, hallon och blåbär som hjälpligt täckte smaken.
Bonusövning: Skriv om ett för stort djur
Jag har aldrig förstått vitsen med kräldjur men har många vänner som gillar dem. Även i naturen, i det vilda undviker jag dem och skulle definitivt inte ha dem hemma än mindre i mitt sovrum. Så när jag skulle sova över hemma hos Emma så var det enda jag kunde tänka på det enorma akvariet vid sängens fotända. Den sov för det mesta men ibland tittade den fram. I min fantasi kunde jag se framför mig att den växte varje dag och den en natt skulle ta sig ur glasburen och sluka mig i sömnen.
Reflektioner:
Vår vana trogen var pajen lagom färdig att ätas när workshopen började. Det tror jag har hänt vid varenda zoom-möte jag varit med på sen i påskas.
Sen blev det hela blev lite stressigt då laptopen pajade ihop efter 10 minuter och jag fick starta om den och logga in på paddan istället. Men förutom huvudvärken som alltid följer, var det trevligt att skriva och roliga övningar. Jag önskar att folk kunde lära sig Zoom bara. Mycket tid går bort pga okunskap. Och hur man stänger av mikrofonerna. Jag blir smått irriterad på den nonchalansen och det är tur vissa gånger att jag mutat mig själv.
