Lyssnade på allvarligt talat med Bengt Ohlsson avsnittet ”Kan hundar ha en tysk brytning”.
Första frågan om religion från en snubbe i Svenljunga får ett så dräpande svar att jag häpnade men smålog hela svaret. Lyssna när det sänds på fredag 7 augusti kl. 14.30 eller här efter 7/8 .
Andra frågan från en kvinna handlar om vilken röst hennes hund skulle ha och i så fall det första denne skulle säga till henne. Är rösten individuell eller kopplad rasen?
Helt underbar fråga!
Och Bengt levererar. För tydligen har hundar olika dialekter i form av skall och tonläge.
Och direkt poppar det upp en massa frågor? Om en hund föds i ett land som Skottland och sen flyttar till annan del av landet, ändrar den i så fall dialekt? Och är det enligt hundarna på det nya stället eller människorna? Johanna har bott halva sitt liv i Svenljunga. Är det därför Johanna har svårt att leka med hundarna här? Pratar skånska hundar en annan dialekt? Skulle welshar från olika delar av landet kunna förstå varandra för de är samma ras?
Läran om tamhunden heter kynologi. Visste ni att det finns en akademi? Och en vetenskaplig kommitté (Svenska Kynologiska Akademin). Jag vet inte hur aktiv eller riktigt om den ens finns kvar. Den kan ha uppgått i SKK (Svenska kennelklubben).
Bengt berättade om en professor som lärt sin hund namnet på 1022 leksaker. Hur kan man ens ha så många leksaker? Ett tusen tjugotvå är mååååånga leksaker. Kanske var det antal ord hunden kunde och det skulle i så fall motsvara ett barn i tre års åldern. Vad professorns hund dessutom hade lärt sig var att skilja på verb och substantiv. Och det är ju mer än vad många människor kan…
Det ligger stor evolutionär press för hundar att tolka oss människor, av ren överlevnad. Och de påverkas av hur vi mår. Stressade ägare ger hundar med förhöjt kortisol (stresshormon).
Bengt Ohlsson filosoferade vidare om hunden vore en människa skulle vi tycka synd om den människan att leva i en sån undergiven slavliknande tillvaro. Jag har funderat på det ibland när jag går ut med Johanna med kopplet fäst i hennes halsband istället för sele. Det känns inte bra att ha en levande individ kopplad till sig runt halsen. Känner mig som en slavägare eller som torterande amerikansk soldat i Abu Ghraib-fängelset när jag går med henne i halsband eller retrieverkoppel. Retrieverkoppel använder jag på nätterna för att det är smidigt och hon inte ska ge sig ut på jakt där hon skulle skada sig så det känns av någon anledning mindre kränkande mot Johanna än halsband.
Bengt menade att de som hånfullt säger att hunden stannar hos den som matar den kanske skulle tycka annorlunda om denne svalt och det luktade gott hos grannen. Jag har ju tänkt på om Johannas kärlek till mig beror på maten. Hur länge skulle hon stanna hos mig om jag inte hade mat att ge henne? Skulle hon gå till grannen och bli där eller hämta mat där och komma tillbaka? Hoppas jag aldrig behöver få vetskap om det.
Slutorden på frågan i radioprogrammet var lysande. Hundarna ger aldrig upp hoppet att vi ska förstå varandra. Det borde vi människor också göra. Om du inte förstår en människa – lägg huvudet på sned, titta i dennes ögon, lyssna uppmärksamt och försök förstå innan du drar slutsatser eller kommer med kritik.
