Min första dag som intendent var ingen direkt succé.
Ett av barnen här är autistiskt och det har tagit hen flera dagar att landa men jag tror det tagit mig en och en halv vecka att landa hyfsat. Nu börjar jag förstå och komma ihåg vad jag gör.
Dagen började med att köksänglarna meddelade att de haft strömlöst på övervåningen där de har sin logi, hela natten. Jag sturskt ba ”fixar jag”. Kollade alla proppar. Inga sönder. Hittade ett skåp med jordfelsbrytare där en av huvudsäkringarna löst ut. Försökte dra den uppåt till på-läge. Helt kört. Frågan är hy hur mycket man ska ta i. Pajar jag hela el-systemet om jag drar sönder den? Så jag ger upp och ringer teknisk support Bertil som kan allt. Han svarar inte men ringer upp en stund senare skitsur med muttrande ”Vem är det?”. Han tinar dock upp när han hör att det är jag. ”Nu har jag lagt in Charlie i min telefon” utbrister han glatt när han kommer ”så nu svarar jag när du ringer”.
Han får köra ut hela vägen till Bua-gården och bara sätter fingret på den trilskande knappen så åker den upp. OM jag kände mig dum. Go som han är försökte han försvara mig med ”den är nog trasig så vi behöver byta den i alla fall”.
Sensmoral – tro på dig, ge inte upp och lirka lite.
På förmiddagen får jag samtal från IT-snubben som ansvarar för nätverket. Han har installerat en NUC (Next Unit of Computing eller nucken som han kallar den) som gör att han kan övervaka nätverket här ute från sin arbetsplats i Göteborg. Men han kommer inte år nätverket. UB som ansvarar för gården har bytt nätverkskabel men den fungerar ändå inte så han behöver access via min laptop. Jag installerar programmet som ger honom access och han upptäcker massa uppkopplade enheter.
Där är en Google home.
Ja den är min.
Och en Google chrome.
Ja den är min.
Och en Paploo.
Ja den är min.
Och studioEB?
Ja det är min laptop.
Jag antar att ’Charlies Iphone’ är din säger han med vad jag uppfattar som en blinkning.
Men nucken hittar han inte. Jag går tillbaka till huvudbyggnaden och byter till en ny nätverkskabel och switchar uttag i switchen. Inget.
Jag lite försynt för jag har aldrig varken sett eller hört talas om nuckar förr, frågar jag om det ska synas att den är påslagen. Han svarar att det kanske den gör men att han möjligen inte tog bort klisterlappen över men att jag inte ska bekymra mig över det eftersom den är inställd på att gå igång automatiskt. Men det händer ingenting.
Kan du ta med den och koppla in i din switch i intendent-bostaden?
Finns där en switch frågar jag förundrat. När en är gift med en tekniker så kopplas sånt in direkt på en ny plats innan jag hinner blinka så jag behöver aldrig bry mig om sådant.
Jag drar ur strömkontakten till vad jag tror är nucken och modemet tystnar. Oj då. Sätter snabbt i modemet men IT-snubben är uppmärksam ”nu stängde din dator ner systemet”. Jag fick ju skamset erkänna att det var jag som dragit ut modemet.
Jag kånkar nuck och sladdar med till intendent-bostaden. Den blåa lampan i hallen som jag trodde var en brandvarnare är en trådlös-accesspunkt som är kopplad i en switch från fiber. Och tra-la-la låg det inte en switch på hyllan. Jag kopplar in nucken och strömmen till den och ser klart och tydligt ett blått sken på framsidan av nucken. IT-snubben superglad ”jag ser den. Kan du gå upp med den till huset igen?”. Så jag kånkar, nucken, bägge nätverkskablarna, strömmen och en extra strömsladd fall i fall, i regnet upp till huset igen.
Sätter i nucken i samma strömuttag som innan. Ingenting. Tar ut den och sätter den i förlängningskabeln i ett annat jack. Ingenting. Tänker lite (för första gången) och trycket på där jag såg det blå ljuset och som-sala-bim. Den funkar. Drar ur den och sätter den i det första jacket igen och lägger den där den ska vara och trycker på på-knappen. Och blått ljus uppstår. It-snubben 
förundrad ”Vad gjorde du?”. Jag skamsen som fan ”Det berättar jag inte”.
Men han försäkrar mig att det ska inte spela nån roll – den ska gå på automatiskt och blir mycket bekymrad att så inte sker. .Jag rycker ut strömkabeln några gånger på hans befallning och mycket riktigt går den inte igång utan varje gång får jag trycka på på-knappen.
Sensmoral – tro på dig, ge inte upp och klicka lite.
Pga. Corona ska alla sitta utomhus och därför har vi satt upp ett stort tält på 9×6 meter. Men för att man ska kunna gå och hämta mat satte vi bara upp en gavel och en långvägg. På andra långväggen satte jag upp två sektioner. Den tredje satte vi på den andra gaveln och då den väggen är något mindre än gaveln så lämnade den utrymme på bägge sidor vilket var perfekt.
Det har regnat sen lördagen och regnet vill inte ge sig. Med regn och vind så blev platserna längst ut på ena sidan där en vägg-sektion ju saknades, för utsatta. Då inte alla delar kommit till det lilla tältet så tog jag en vägg från det tältet och satte upp på den tomma väggen. Eftersom den i sin tur är ännu mindre än väggarna i det stora tältet blev det ett hörn öppet. Genialt tycker jag själv. Sitter där i godan och sätter upp väggen varvid jag upptäcker att det rinner blod på tältduken. Ner på stroppen jag just satt dit. Inser att jag klämt mitt finger och att det rinner rätt bra med blod. I alla fall ser det mycket ut på en alldeles ny kritvit plastduk. Kändes så typiskt bra avslut. När jag äntligen tänker lite och gör något bra blöder jag ner istället.
Sensmoral – tro på dig, ge inte upp och använd handskar.
