Trött och blöt

Lördag 20 juni

Första natten jag faktiskt sovit hyfsat sen jag kom till Buagården. Lagom svalt. Hade kunnat sova några timmar till utan bekymmer. Förhoppningsvis blir det svalt i natt med så jag kan somna tidigare än 2 som varit kutym de senaste nätterna. Sömnlösheten eller snarare den oroliga sömnen tar på krafterna. Och värmen. Vaknat av att jag närmast badat i svett.

Det är en väldans förvirring vad som är ”husbilens” grejor och vad som tillhör huset eller kanske bättre uttryckt, vad som ska vara var. H åker imorgon och frågan är vad behöver jag ha här. Förra året hade vi ju bara med det som fick plats i lilla blå så det måste ju ha varit massor som vi saknade. Nu har vi med allt i husbilen och det är så rörigt.

Cyklarna laddades sen kom de inte längre. Jag har heller inte mått tillräckligt bra för att ens orka tänka på att cykla nånstans. Egentligen är väl egentligen det här också för mycket för mig. Men det har varit skönt att jobba lite lagom mycket i veckan. Träligt att det tagit flera dagar för mig att komma in i rytmen bara. Men nu när jag kan sova bättre blir det förhoppningsvis bättre.

Söndag 21 juni

Johanna hunden ligger under gångbron upp till stora altanen på huvudbyggnaden. Hon har grävt sig en liten grop och lagt sig tillrätta så man ser mest vara hennes huvud.
Johanna under gångbron

Köksänglarna har kommit liksom gästerna och H har åkt. Blev så mycket mindre rörigt när han drog. Kanske för att vi gjorde ett ryck och samlade ihop det han skulle ha med sig. Jag fattar inte hur mycket prylar vi har och hur mycket vi kan bre ut oss. En stor del är Johannas förstås. Hon är även anledningen till att vi har överdimensionerat mycket handdukar och sängkläder. Hon är väl lite bortskämd på det viset att hon får vara nästan var hon vill och att vi hellre byter sängkläder än puttar ner henne. Så jag vet inte hur vi ska göra oss av med mer saker.

Jag var uppe åtta och det känns nu. Anspänningen med att H:s avfärd, gästernas ankomst och för lite sömn gör sig kraftigt påmind. Inte dödsledsentrött ännu men det är på väg. En lugnande sköljdes ner med grädde (jag hade hällt upp det innan jag insåg att det var grädde. Vi stal en en-liters gräddförpackning i köket härom dagen till potatis-gratängen och den står där mjölken vanligtvis ska stå). Jag brukar inte dricka grädde ut dricksglas. Men det är inte dumt. Grädde är det något av det godaste korna kan ge.

Det regnar. Regnar. Regnar. Det behövs men det ställer till det för gästerna och köket. Det är blött överallt. Innan var det blött av inre vätska. Nu är det utifrån. Mycket utifrån. Egentligen är det väl Corona som ställer till det då vi måste sitta utomhus. Ständigt denna jävla Corona. Jag är så trött på den. Så slut av den. Inte av sjukdomen men konsekvenserna av den. Nu vila innan flaggnedtagning och nattsömn.

Dela!

Andra inlägg

Hunden Emilia sitter på en stor stubbe och tittar på mig

En vecka i stugan

Trots att jag bara har varit här i en vecka, känns det som mycket längre eftersom inget gick enligt plan – jag skrev inte och gick inte till Stättared, utan lärde mig om papper och läste ut en bok. Jag tog en paus från Steinbecks noveller, som varit både svåra och förvirrande, och funderar på deras mening. Samtidigt började Emilia löpa, vilket passade bra med hunddagisets semester, och våra promenader blev kortare på grund av ljud från skogarna.

Läs mer

Att hitta glädje och motivation

Jag har tillbringat ett dygn ensam i stugan och använt TV:n som sällskap för att undvika tystnaden. Målet är att skriva dagligen och promenera, men jag kämpar med tvivel kring en skrivutbildning och min vikt, vilket påverkar mitt välmående. Jag hoppas att skrivandet och kommande aktiviteter som träning och bokbinderi kan ge mig ny motivation och ersätta känslan av uttråkning och prestationsångest.

Läs mer