Trött efter (ännu) en fasansfull vecka. Vi har börjat med korttid pga Corona. Hopplöst att räkna timmar i vanliga fall då några jobbar 100%, andra 75, 50 och 25%. Varför det bestämdes korttidspermittering till just 20, 40 och 60% förstår jag inte. Är väl en EU-anpassning som med hastighetsbegränsningen. Men räkna 60% på en 75% anställning och fördela den på ett bra sätt över veckan.
Jag är trött så jag mår illa. Och min hjärna går på högvarv då. Som en hund med grav adhd “åh en sån” varje gång jag släpper blicken från det jag håller på med. Går omkring med det jag ska göra i handen och gör allt annat. Men har glömt vad jag ska göra med det jag har i handen som alltjämt följer med.
Som nu när jag skulle skriva ner anteckningar till min föreläsning jag ska hålla om en vecka men bloggar istället för det var det dokumentet som låg uppe…
När jag är så här trött bryr jag mig inte så mycket om hur jag ser ut och vad jag har på mig. Energin räcker inte till att bekymra mig för det också. Vilket jag upptäcker ibland då jag blir bemött annorlunda. Och det är väl kanske inte så konstigt. Sätter en hund i reklamskylten utanför entrén och slänger mig in på Kjell precis när de öppnat, iklädd en trasig och för stor lumberjack-jacka, lapptäcke-hoodie med helt andra färger och grön toppluva på ett ostyrigt hår (då jag inte kommit ihåg att borsta det), trasiga skor och skitiga jeans.
Jag ska ha ett minneskort.
Ett sånt här; säger expediten och håller upp ett USB-minne.
Jag blir konfys – driver han med mig?
Nej ett minneskort. Ett vanligt normalt minneskort.
Expediten blir lite förvirrad (som jag upplever det) och går bort där minneskorten hänger och frågar om jag ska ha ett mikro-kort. Antagligen kan man använda mikrosd-kort på nyare mackapärer men jag fattar det som om hen visar mig ett mikrokort till telefon och blir väl lite smått irriterad
Nej ett vanligt SD”. Vilket är det största ni har?
Hen vimsar fram till datorn och börjar trycka på knapparna
Det här är det största
Ja men då så – ge mig två
säger jag, slänger upp min mycket spruckna mobil, betalar och hastar ut.
När jag är trött så är mitt tålamod för småsaker inte så stort och kan komma att gräla med maken om glas i disken. Han har en fäbless att sätta ner glasen i disken och jag tycker det är onödigt att diska ett glas en bara druckit vatten ur
.
Så jag blir skitarg rent ut sagt och smäller igen dörren (så gott det nu går på en husbil) och går iväg för att fortsätta gräla över messenger. Skriver om hans fäbless men är osäker på stavningen så mitt i grälet börjar jag googla på fäbless (böjelse) medan motsatsordbok skriver att antonymen är aversion. Antonym? Vad är det för fel på ordet motsats nu då?
I länkarna nedanför står det :
Relaterade sökningar:
Diminutiva
Och jag måste givetvis googla diminutiva för hur är det relaterat till fäbless och antonymen (!) är augmentativ och förstås vill jag veta hur det hänger ihop med augmented reality and so on.
Och grälet? Ja det blev mest ett diminutivt sådant.
Augmentativ är typ storhet – antonym till diminutiv dvs något litet
