Tvivlandets tid fortsätter. Mest tvivlar jag på vad jag kan och vad jag gör. Om jag inte jobbade på Knopster, vad skulle jag göra då? Vem skulle anställa mig? Du är en utmärkt coach, säger terapeuten, om du får jobba med en i taget utan personal och administrativt ansvar. Men jag vet inte. Vissa dagar känns det som jag inte har några kunskaper eller kan något alls. Men så är jag på väg ur depressionen ännu så jag antar att det är ganska normalt att känna så.
Jag vet ju att på kvällarna, jag ibland är så trött att jag vill ge upp allt inklusive liv. men jag vet att det är trötthet och om jag bara sover så försvinner känslan under natten. Därför är det viktigt att jag behöver tänka i ett längre perspektiv, att det blir bättre.
”Vad vill du göra” frågade terapeuten idag. Jag vill vandra svarade jag. Jag har rekat och samlat och förberett för att vandra ganska länge.
Oh, sa hon, bara gå ut i skogen och gå utan att tala om var du är eller var du ska.
Öh, nej tänkte jag. Varför skulle jag det? Det verkar ju vansinnigt. Och farligt. Tvärtom så letar jag efter ett armbandsur som kan visa min position utan att dra en massa batteri. Helst ett som dessutom kan skicka min position till andra. Jag har ganska klart för mig hur långt vi orkar gå och på ett ungefär var vi ska vandra och hur vi ska övernatta och så vidare. Jag har som sagt gjort en ganska grundlig research. Så nej jag vill inte gå iväg utan att berätta var och när!
Jag har läst och samlat info på nätet och Youtube är en rik källa till information om hiking. Tyvärr finns det inte så mycket på svenska (som jag hittat i alla fall) eller utifrån svenska förhållanden. Den som jag hitintills fått ut mest och bäst praktisk info från är Outdoor Adventure (numera tydligen Frozen Adventure). Jason, eller Frozen som han kallas i hiking-kretsar, har gjort ett gäng Youtube-videos med basicfakta om hiking och hur olika saker fungerar som har besvarat så många av mina frågor.
Jag har samlat på mig lite vandrargrejor under åren men först nu börjar jag bli redo att faktiskt ge mig ut. Det är lite kvar jag behöver men plånboken sätter gränser. Jag letar och köper en sak då och en annan då. Idag kom äntligen Johannas vandringsväska. För jag kan ju inte ge mig ut utan henne. Jag har tvivlat och funderat på att hon ska kunna följa med men jag tänker i alla fall ge det en ärlig chans.
Länge funderade jag på att skaffa en klövjeväska så Johanna kan bära lite av det hon behöver. Som sin mat och skål. Jag har googlat och försökt hitta vad som skulle passa för Johanna men det är inte lätt utan att veta riktigt vad jag ger mig in på. Till slut bestämde jag mig för Hurtta Trail Pack.
Dels för att väskan kan tas av, Hurtta är ett pålitligt märke och den har ett överkomligt pris. Hos Eskilstuna HundC hittade jag en och idag kom den. En av de snabbaste leveranser jag haft tror jag. Väskan kom utan instruktioner vilket jag saknade. Jag fattade inte ens hur man skulle ta av väskorna från selen men Youtube löste det också. Men lite mer tips och råd hade jag gärna fått med.
Johanna verkade acceptera selen. Hon gick direkt och ställde sig vid dörren. Nu ska vi börja träna med väskor. Det är bara mars så vi bör ha i alla fall en månad eller två på oss innan det är tillräckligt varmt för att ge sig ut.
Vi går små dagsturer och vi har redan satt upp hängmattan och vilat i den. Nu senast gick vi mellan Årstad och Vessige. Inte så långt men en lagom eftermiddagstur. Satte upp hängmattan ungefär halvvägs på en liten kulle. Vi låg bägge i hängmattan när plötsligt ett par kom gående nedanför. Hängmattan är grön och syns inte så mycket så de såg inte oss. Det kändes lite som vi smygtittade på dem för de var så omedvetna att vi fanns där strax ovanför. Undrar vad de skulle tänkt om de sett oss.
En tokig kvinna som vid fyratiden på en onsdag i februari, mitt i ingenting, satt upp en hängmatta och ligger där och spanar med en hund ?
